Alice Ekström Syraka

Skolan dämpar smärtan lite.
Kompisar piggar upp mej & gör mig glad för stunden. När man sedan blir ensam
med känslorna, självkänslan så går jag ner i mig själv totalt.
Varför vet jag egentligen inte. Känner mej bara så äcklad av mej själv.
Besviken , ledsen och gråtfärdig.
Känns som att jag har ett hål rakt igenom kroppen.
Det blir bara större och större.
Jag gjorde fel och jag har ångrat mig så sjukt mycket att det blev som det blev.
Alla gör misstag.

Det jag är bäst på är att plåga mig själv och trycka ner mig så djupt det går.
Jag har inget självförtroende alls just nu.
Inte den senaste månaden iallafall.
Jag vill bli glada alice igen. Med ett leende på läpparna och en positiv inställning.
Jag vill inte vara nere hela jävla tiden. Inte hata min egen kropp och se ner på den.

Musik just nu får mig på andra tankar.
lyckliga tankar.
Och det ska jag uppleva igen. Lycka.

Utan dig klarar jag mej bra. Jag har underbara vänner.
Nu ska jag sluta upp med detta deppande.
This is it.
Jag har ett liv att leva istället för att slösa bort det på att vara nere.
Jag är ledsen för allt som hände iaf, det ska du veta.
Men nu ska jag fokusera på annat i livet.
(: