Äre lugnt om jag kallar dig baby.
Imorse vaknade jag av att ett konstigt nummer ringde på mobilen och jag tänkte att det bara var något skumt företag. Kollade upp numret på Google lite snabbt bara och blev klarvaken på en halv sekund, Hospital Thailand fick jag upp som sökning. Hann få en halv hjärtattack innan jag fick upp några meddelanden Dennis hade skrivit, att han låg på sjukhus men att han är okej. Han har alltså trampat på något vasst i havet och fått ett djupt sår i ena foten och ska stanna kvar på sjukhuset i någon/några dagar till. Men det var lixom det man gått och oroat sig över, att något ska hända när han är så långt bort från Sverige...
Får frågorna "varför åkte inte du med till Thailand?" & "saknar du honom inte?" hela tiden. Han åkte iväg med ett killgäng på 7 personer och bara för att vi är ett par behöver man ju inte göra allting ihop. Deras gäng åkte iväg nu och jag kommer antagligen att åka iväg på någon resa nästa år med bara tjejerna. Och såklart jag saknar honom hela tiden! Nu har det gått 2 veckor sedan han åkte så saknaden har man ju blivit lite van vid. Men när man ser andra par mysa eller hålla hand eller bara vara ett par blir saknaden extra stark. Vi hörs av så mycket som möjligt om dagarna och jag får Thailand-updates genom Instagram och Twitter osv. Det låter som att han är iväg för att stanna i Thailand i flera år men man märker inte riktigt hur mycket man tar varandra för givet när man träffas i princip varje dag så ibland känns det helt tomt.
Nu är det iaf 23 dagar kvar och jag tror att de jobbigaste veckorna är över. Snart är det julafton, juldagen, utgång, planering inför och nyår, dessutom ska jag jobba en del så helt plötsligt är han hemma igen. :)
Får frågorna "varför åkte inte du med till Thailand?" & "saknar du honom inte?" hela tiden. Han åkte iväg med ett killgäng på 7 personer och bara för att vi är ett par behöver man ju inte göra allting ihop. Deras gäng åkte iväg nu och jag kommer antagligen att åka iväg på någon resa nästa år med bara tjejerna. Och såklart jag saknar honom hela tiden! Nu har det gått 2 veckor sedan han åkte så saknaden har man ju blivit lite van vid. Men när man ser andra par mysa eller hålla hand eller bara vara ett par blir saknaden extra stark. Vi hörs av så mycket som möjligt om dagarna och jag får Thailand-updates genom Instagram och Twitter osv. Det låter som att han är iväg för att stanna i Thailand i flera år men man märker inte riktigt hur mycket man tar varandra för givet när man träffas i princip varje dag så ibland känns det helt tomt.
Nu är det iaf 23 dagar kvar och jag tror att de jobbigaste veckorna är över. Snart är det julafton, juldagen, utgång, planering inför och nyår, dessutom ska jag jobba en del så helt plötsligt är han hemma igen. :)
Världens bästa kille ♥
Sista november.
Idag är ingen bra dag.
Igår hade vi myskväll med Idol och hämtmat från Chili Thai men stämningen var jobbig. Att se all packning, att veta att jag själv kommer stanna kvar i Sverige och att idag säga hejdå med tårar i ögonen, på kinderna och överallt var riktigt jävla jobbigt. 5 veckor går ganska fort men det är mer att veta att den man älskar mest kommer att befinna sig i ett annat land, i en annan världsdel, inte på min sida av jorden som känns jobbigt. Självklart kommer vi ha kontakt så ofta som möjligt men jag känner mig ledsen ändå. Det känns som att alla runt omkring mig åker iväg och reser till häftiga ställen medans jag rastlöst ska stanna kvar i mitt tråkiga liv.
Jag är inte typen som gillar att blotta mina känslor öppet på bloggen men idag orkar jag bara inte bry mig om någonting. Ska bara ligga i sängen med filmer hela dagen och ikväll kanske jag träffar ett gäng kompisar. Idag får det bli en tråkig bloggdag.
Jag är inte typen som gillar att blotta mina känslor öppet på bloggen men idag orkar jag bara inte bry mig om någonting. Ska bara ligga i sängen med filmer hela dagen och ikväll kanske jag träffar ett gäng kompisar. Idag får det bli en tråkig bloggdag.
Bra söndag.
Det skönaste för tillfället är att vara helt pluggfri. Jag kan inte ens komma på en enda gång vi var pluggfria sista året i gymnasiet, alltid var det inlämningar, prov, läxor, förhör, redovisningar, projektarbetet och alltid hade jag den där känslan att man kunde plugga på något. Inte ens på helgerna kunde jag slappna av. Jag har aldrig uppskattat söndagar, visst var det kul att komma tillbaka till skolan på måndagmorgon och träffa klassen men söndagsångesten försvann inte för det.
Detta är första gången på evigheter som jag kan ta det lugnt och bara kunna hitta på saker utan att hela tiden ha i bakhuvudet att jag har massvis med skolarbeten som väntar på mig när jag kommer hem. Visst blir jag rastlös och sprallig emellanåt när jag inte jobbar eller träffar vänner/Dennis men det är så jävla värt att bara kunna sega hemma en hel dag med serier utan att ett datum då någonting ska bli klart eller lämnas in. Självklart kommer jag behöva lägga ner en hel del tid i höst på att läsa gamla högskoleprov och förbereda mig för årets som är den 26e oktober men det är ju frivilligt denna gången. :)
Detta är första gången på evigheter som jag kan ta det lugnt och bara kunna hitta på saker utan att hela tiden ha i bakhuvudet att jag har massvis med skolarbeten som väntar på mig när jag kommer hem. Visst blir jag rastlös och sprallig emellanåt när jag inte jobbar eller träffar vänner/Dennis men det är så jävla värt att bara kunna sega hemma en hel dag med serier utan att ett datum då någonting ska bli klart eller lämnas in. Självklart kommer jag behöva lägga ner en hel del tid i höst på att läsa gamla högskoleprov och förbereda mig för årets som är den 26e oktober men det är ju frivilligt denna gången. :)
VILL ALLT.
Det finns så himla mycket jag vill göra och uppleva. Jag sökte in på högskolan lite halvt seriöst så jag räknar inte med någon plats i höst men kommer överväga beslutet om jag nu mot all förmodan skulle komma in ändå. Men jag vill göra så mycket annat också. Jag har googlat runt efter olika arbeten på Rhodos, Cypern, Kreta och andra grekiska öar men har inte hittat något som jag fastnar för. Jag skulle mer än gärna flytta till Grekland ett halvår och sysselsätta mig med något. Eller ja, vilket annat land som helst som har sol & hav.
Jag vill göra något som får mig att komma bort från Sverige en stund. Tågluffa med vänner, resa runt i Europa, jobba en hel sommar i Grekland, Au-pair i USA, studier utomlands, jobba i storstad, jag vet inte riktigt. Det finns så mycket spännande saker och så himla mycket att fota & göra minnen av. Jag vet bara inte vart eller hur jag ska starta!
GYMNASIET.
3 år går så himla fort.
Var inte alls länge sedan jag nojade över vilken linje/skola jag skulle välja till gymnasiet. Kan ju säga nu i efterhand att jag är så galet nöjd över att jag valde Peset. Hamnade i grymma SP3B och har haft 3 roliga år ihop med så fina människor.
Man ändras så mycket på några år, mognar och utvecklas som människa. I 2:an fyller man 18 år, man pluggar till körkort, börjar gå ut på krogen, åker på festivaler och blir mer fri. Jag fick höra i 2:an att 3:an var det skönaste året, mycket slappande och absolut roligast. Men det där med slapphet var en ren lögn. Har aldrig pluggat så mycket i hela mitt liv som jag gjort det senaste året, uppsatser, inlämningar, prov och förhör vecka efter vecka. Samhällslinjen är visserligen tuff men vissa veckor ville jag bara hoppa av gymnasiet haha.
Men jag överlevde och går på fredag ut gymnasiet med ett fåtal G, många VG och ett antal MVG. Ångrar att jag inte kämpade på lika bra i 1an i skolan för de poängen hade varit bra nu men överlag så är jag grymt nöjd. Sista året slapp jag den förbannade matematiken och franskan så 3an har varit bäst trots allt plugg. Och från april tills nu har det varit ett ständigt taggande inför studenten och andra roliga resor. Skolandan på min skola är otrolig, igår dansade PBs 3:or bort i ett sambatåg genom halva ED med trummor och sång. Alltihop avslutades i skolans egna matsal där vi bankade i borden och sjöng "Vem vill gå i 1an nu" samt dansade på bord och stolar.
Traditionerna i 3:an äger, man känner verkligen hur bra skolåren har varit och jag vill inte gå ut skolan riktigt än. Är inte redo för att börja arbeta på heltid och inte träffa alla kompisar på måndagmorgon. Men samtidigt måste man växa upp någon gång och de sista dagarna i skolan kommer vara fantastiska, speciellt studentdagen.
För att avsluta detta väldigt långa inlägg (ni som orkade läsa vill säga) så kan ni som är intresserade av att se vårt utspring komma till Per Brahes stora parkering på baksidan med start 14:00. It will be fett.
UTAN LIV FÖR TILLFÄLLET.
Det hade ägt om inte mitt liv bara gick ut på att skriva rapporter, muntliga redovisningar, plugga till prov och noja inför studenten så som det gör just nu. Nu börjar det dock lugna ner sig en aning, har ca 5-6 uppgifter kvar i skolan innan vi slutar!Känns hur jävla härligt som helst att planera utspringet, studentmottagningen och fixa inför balen samtidigt som jag går omkring med jordens ångest, vill inte lämna min grymma klass, PB-stämningen eller börja jobba. Jag vill inte bli stor.. :(
Lider av ful-dagar just nu så vi får kämpa på med gamla bilder så länge! Håll ut vänner.
FRAMTIDSPLANER?
Exakt 3 månader kvar till studenten idag.
Jag är nervös, förväntansfull, förvirrad, orolig, lycklig och väldigt tom. Vill men vill inte.
Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv, vet inte vart jag ska börja rättare sagt. Har tittat igenom mängder med kataloger på olika program och högskolor i Sverige men som jag känner i nuläget vill jag bara låta mitt stackars huvud vara fritt från glosor, ångest inför prov och inlämningar.
Vill åka till USA, om jag vill åka dit som au-pair eller student är osäkert. Måste lära mig surfa, lata mig på stränder med ljusblått hav, shoppa ihjäl mig och vara ansvarsfri. Finns så galet mycket saker som jag måste få uppleva & ta kort på. Vill också åka till Brasilien, Storbritannien, Maldiverna, Hawaii och ett gäng länder till.
Vill samtidigt flytta hemifrån, skaffa en galet mysig lägenhet och inreda den. Vill ha kvar alla vänner runt omkring mig och dela grymma ögonblick med dem. Växa upp med varandra. Inte glida ifrån varandra. Det kommer nog bli väldigt konstigt i början, inte se varandra varje dag, inte plugga ihop, påbörja olika liv och kanske inte alltid ha tid för varandra.
/Förvirrad student
Jag är nervös, förväntansfull, förvirrad, orolig, lycklig och väldigt tom. Vill men vill inte.
Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv, vet inte vart jag ska börja rättare sagt. Har tittat igenom mängder med kataloger på olika program och högskolor i Sverige men som jag känner i nuläget vill jag bara låta mitt stackars huvud vara fritt från glosor, ångest inför prov och inlämningar.
Vill åka till USA, om jag vill åka dit som au-pair eller student är osäkert. Måste lära mig surfa, lata mig på stränder med ljusblått hav, shoppa ihjäl mig och vara ansvarsfri. Finns så galet mycket saker som jag måste få uppleva & ta kort på. Vill också åka till Brasilien, Storbritannien, Maldiverna, Hawaii och ett gäng länder till.
Vill samtidigt flytta hemifrån, skaffa en galet mysig lägenhet och inreda den. Vill ha kvar alla vänner runt omkring mig och dela grymma ögonblick med dem. Växa upp med varandra. Inte glida ifrån varandra. Det kommer nog bli väldigt konstigt i början, inte se varandra varje dag, inte plugga ihop, påbörja olika liv och kanske inte alltid ha tid för varandra.
/Förvirrad student
ROADTRIP.
Jag får alltid en bild till en låt, om jag har upplevt den tillsammans med ett bra minne så associerar jag alltid tillbaka till det ögonblicket. Med nya låtar får jag alltid en tanke på vart den låten skulle passa i, som i en musikvideo ungefär. Igår hörde jag denna låten för första gången och ända sedan dess kan jag bara tänka på att dra iväg på en lång roadtrip med denna låten i bakgrunden, håret flygande och med solen i ansiktet.
Empire Of The Sun – Standing On The Shore
Empire Of The Sun – Standing On The Shore
Kan. Inte. Sluta. Längta.
Tittade igenom juli-bloggarkivet från i somras, får ont i magen av tänka på solsken och brun hud. Var ensam hemma, solade järnet, var iväg på roadtrip på västkusten, tog massa sommarbilder & längtade till resan till Kos.
RASTLÖS.
Efter en hel dag hemma utan påhitt är jag helt sjukt rastlös. Det kyper i kroppen på mig, vill hoppa upp & ner, äta för att ha något att göra och får samtidigt lite ångest över att jag kunde ha spenderat dessa timmar till plugg istället för uppdatera Instagram 10 gånger i minuten.
Vill resa iväg, shoppa, jobba ihop massa pengar, träna hårt och fota intressanta saker. Men denna årstiden ger mig 0 inspiration till att knappt orka tänka, allt står så jävla stilla. Jag är trött på snön nu. Har bara våren i tankarna, Summerburst, balen, studenten, sommaren. KAN INTE NÅGONTING BARA HÄNDA?
Vill resa iväg, shoppa, jobba ihop massa pengar, träna hårt och fota intressanta saker. Men denna årstiden ger mig 0 inspiration till att knappt orka tänka, allt står så jävla stilla. Jag är trött på snön nu. Har bara våren i tankarna, Summerburst, balen, studenten, sommaren. KAN INTE NÅGONTING BARA HÄNDA?
Det räcker nu.
Jag orkar inte mera grått nu. Vill inte ha iskall jävla snö mer eller minusgrader så näsan fryser igen. Vill inte ha kvar februari & mars innan våren börjar på riktigt. Vill inte sluta skolan men vill inte heller plugga mer, är helt utpumpad på information i alla ämnen. Vill bara komma iväg härifrån & slippa detta trista skitväder, få lite energi till att orka med det sista. Vill shoppa massa nytt, resa iväg och bli brun.
There’s plenty of time to sleep when we die.
Jag vet inte vad det är för period jag hamnat i. Jag går runt och tänker på döden och hur fort människor runt om mig kan försvinna genom att ta ett snesteg i trafiken ungefär. Vill hinna med så mycket i livet, resa, flytta iväg utomlands och umgås med människor som får mig att må bra. Men jag vill inte bli gammal. Jag vill inte bli äldre. Kanske är sjukt att känna så, men jag vill hinna med saker som ung och sedan är det bra. Vill inte uppleva det seriösa med livet när man förlorar sina föräldrar eller se på när världen går under för att vi aldrig tog tag i miljöproblemen. Min unga & dumma sida som talar kanske. Kan man ha 18års-kris?
WORLD.
Bara tanken på att alla dessa vackra platser finns på jorden samtidigt som jag befinner mig i ett regnigt Sverige gör mig galen. Jag vill besöka så sjukt många platser, simma med delfiner, hoppa fallskärm från höga berg, uppleva andra länders och städers anda och ta kort på allting. Ingenting är omöjligt, jag riktigt längtar tills jag får uppleva världen. TAGGAD.
Att inte vara helsvensk.
Med tanke på nationaldagen och allt.. Nä men det slog mig bara idag. I mellan och högstadiet kändes det som att det var en dålig sak att ha utländsk bakgrund. Skämdes för att min ena släkt inte bor i Sverige och för att det delvis pratas grekiska hemma hos pappa. Ville inte använda mitt grekiska efternamn Syraka, bara Ekström. Varför? Har fått höra hela min tonårstid att det är coolt att jag kan fler språk än svenska och har förmånen att åka utomlands varje sommar. Och nuförtiden kan jag inte göra mer än att hålla med. Det är två kulturer, två språk, två olika länder. Och jag är en blandning. Lite av varje lixom.
Jag kan verkligen inte förstå mig på människor som ska särbehandla folk. Svensk eller inte, alla är ju människor. Det är en stor jord och klart alla inte kan prata svenska eller ha blont hår. Skulle 9 miljoner av världens 7 miljarder vara bättre än alla andra? Knappast haha. Nu blev det lite utdraget, är trött och har mycket i huvet, behövde bara dela med mig lite!
*
DONE.
Jag är så fruktansvärt trött på att vara snäll.
Ain't that the way it always starts?
Shame, shame go away
come again some other day.
Memories keep haunting me.
Help me chase them all away.
Hush, now settle down,
Button up, don't make a sound.
Close your eyes, turn around.
Help me burn this to the ground.
Come now, take the blame, that's okay, I'll play the game.
I don't care, it's all the same, watch it all go up in flames,
Use me up, spit me out,
Let me be your hand-me-down.
Fame, fame, go away, come again some other day.
Come again some other day.
Memories keep haunting me.
Help me chase them all away.
Hush, now settle down,
Button up, don't make a sound.
Close your eyes, turn around.
Help me burn this to the ground.
Come now, take the blame, that's okay, I'll play the game.
I don't care, it's all the same, watch it all go up in flames,
Use me up, spit me out,
Let me be your hand-me-down.
Fame, fame, go away, come again some other day.
WORDS.
Kan inte riktigt hantera sånthär.
Cancer.
Att veta att någon i ens närhet kommer gå bort snart. Att veta att personen har en bestämd tid att vara kvar i livet. Hur många människor som lider runt om. Att man själv har ett friskt liv och inte kunna veta vem som lever imorgon. Jag vet knappt vad jag ska skriva, jag lider med alla som någonsin varit med om att cancer påverkat deras liv på nåt sätt. Jag är riktigt dålig på sånthär.
För mycket i huvudet.
Körkort. Födelsedag. Resa till Kos och eventuellt en liten resa på påsklovet. Tatuering. Sommarlov.
Och fortfarande inget jobb. Förstår varför folk kallar mig optismist när det gäller pengar. På nåt sätt har det alltid löst sig det där med pengar. Har för första gången i livet insett att jag måste söka jobb, känns så tråkigt på nåt sätt då jag fortfarande känner mig som en liten 14 åring. Kämpar ju med att gå i skolan för att sedan jobba resten av mitt liv. Lagom lockande.
Men jag ska. Och för mycket tankar rullar runt i huvudet just nu och har absolut ingenting att dela med mig av förutom mina dryga textinlägg. Inte så värt att blogga om när min buss går, hur jag ser ut idag och vad jag senast åt. Har inget fotosug och blir inte bra på bild. Nu vet ni läget mates.
Och fortfarande inget jobb. Förstår varför folk kallar mig optismist när det gäller pengar. På nåt sätt har det alltid löst sig det där med pengar. Har för första gången i livet insett att jag måste söka jobb, känns så tråkigt på nåt sätt då jag fortfarande känner mig som en liten 14 åring. Kämpar ju med att gå i skolan för att sedan jobba resten av mitt liv. Lagom lockande.
Men jag ska. Och för mycket tankar rullar runt i huvudet just nu och har absolut ingenting att dela med mig av förutom mina dryga textinlägg. Inte så värt att blogga om när min buss går, hur jag ser ut idag och vad jag senast åt. Har inget fotosug och blir inte bra på bild. Nu vet ni läget mates.
