Alice Ekström Syraka

Imorse vaknade jag av att ett konstigt nummer ringde på mobilen och jag tänkte att det bara var något skumt företag. Kollade upp numret på Google lite snabbt bara och blev klarvaken på en halv sekund, Hospital Thailand fick jag upp som sökning. Hann få en halv hjärtattack innan jag fick upp några meddelanden Dennis hade skrivit, att han låg på sjukhus men att han är okej. Han har alltså trampat på något vasst i havet och fått ett djupt sår i ena foten och ska stanna kvar på sjukhuset i någon/några dagar till. Men det var lixom det man gått och oroat sig över, att något ska hända när han är så långt bort från Sverige... 

Får frågorna "varför åkte inte du med till Thailand?" & "saknar du honom inte?" hela tiden. Han åkte iväg med ett killgäng på 7 personer och bara för att vi är ett par behöver man ju inte göra allting ihop. Deras gäng åkte iväg nu och jag kommer antagligen att åka iväg på någon resa nästa år med bara tjejerna. Och såklart jag saknar honom hela tiden! Nu har det gått 2 veckor sedan han åkte så saknaden har man ju blivit lite van vid. Men när man ser andra par mysa eller hålla hand eller bara vara ett par blir saknaden extra stark. Vi hörs av så mycket som möjligt om dagarna och jag får Thailand-updates genom Instagram och Twitter osv. Det låter som att han är iväg för att stanna i Thailand i flera år men man märker inte riktigt hur mycket man tar varandra för givet när man träffas i princip varje dag så ibland känns det helt tomt. 

Nu är det iaf 23 dagar kvar och jag tror att de jobbigaste veckorna är över. Snart är det julafton, juldagen, utgång, planering inför och nyår, dessutom ska jag jobba en del så helt plötsligt är han hemma igen. :)