00:34

Den här bloggen innehåller massor. Den har gått igenom kärlekar, sorger, glädje, ilska, tankar och en rad bilder på mig. Satt och läste mina första blogginlägg och kan ju med stor glädje säga att jag mognat och utvecklats en hel del på snart två år.

Ibland är jag så trött på den men samtidigt är den en ganska stor del av mitt liv som jag inte vill lägga undan. Just nu har jag tappat stinget lite, har ingen inspiration och får nästan lite ångest över mina tråkiga inlägg. Så jag låter den vara tills känslan är tillbaks. Hörs!






Några bilder som togs idag i sommarstugan.

Last chance to promise never again.

Tänkte ta tag i detta med nyttigheter och träning. Ska inte äta godis förens slutet av sommarlovet och dra ner en hel del på snacks och andra feta saker. Kan ju passa på att äta en och en annan ny grönsak istället. Och istället för att köpa ett busskort tänkte jag att min cykel kunde göra lite nytta, jag har ju ben att trampa och gå med ju! :)

                                                 
                                                               Har en framtid som det här annars, haha. USCH.


Snart lättar molnen som du ritat på himlen.

Har haft såna sjuka drömmar de senaste dagarna. Drömt om att mina klasskompisar övergett mig, jag har ridit på en elefant som sedan blev en stor nordsvensk häst och inatt drömde jag om rea på Vila. Även om drömmarna inte är sanna så vaknar med med en sån äcklig känsla. Och på det senaste har jag inte vetat vart jag står. Vilka vänner man har kvar på riktigt. En del tar bort en på facebook helt plötsligt, andra ändrar sina personligheter totalt och slutar sakta men säkert umgås med en.

Jag vet inte riktigt vad som händer. Jag vet inte vad jag vill eller hur jag mår ibland. Just nu känns det så bra att ha en flykt inom kort. En månad borta från allting.

Ingenting har hänt. Allting känns bara så osäkert.


Ingen kan fly när idealen bara ekar.

På varannan blogg läser man om självförtroende, självsyn och att vara nöjd med sin kropp. Och det är så galet svårt. Idealen som finns idag är inte i närheten av normalt. Det kan inte vara många som rent ut kan säga att dem är nöjda med precis allt och accepterar sig själva som dem är. Alltid finns det småfel, blir man nöjd med något och accepterar det så skapas ett nytt irriterande objekt som man ständigt går runt och tänker på.

Jag har aldrig varit nöjd med mig själv. Men med tiden har jag börjat acceptera hur jag ser ut. Det finns ingen annan som jag. Det finns ingen annan som ser ut och är som jag. För alla är unika och fina precis som dem är. Även om det finns jättejobbiga dagar och man känner sig värdelös och äcklig så kommer det alltid att bli bättre. Man borde ta vara på alla bra dagar och göra något bra med dem istället för att älta sina dåliga sidor och må dåligt. Det tänker jag göra!


My love.

     

Jag har inga ord att uttrycka mig med. Jag kan inte förklara hur bra jag mår och hur lycklig jag blir med den här killen. Jag känner mig så otroligt lyckligt lottad som får tillbringa min tid med världens finaste människa. Åh mysi ♥

Jag tror mitt hjärta blöder.

Jag är så otroligt arg på mig själv. Jag kan aldrig bli nöjd med mig själv. Jag berömmer aldrig mig själv, jag har alltid saker på en lista som jag vill ändra. Jag kan inta ta positiv kritik när någon säger att jag är fin. Jag kan inte acceptera att jag inte väger 42 kg längre och är platt som en planka.

Jag kunde haft det värre. Jag kunde haft sjukdomar, handikapp eller en missbildning. Jag vill bara bli nöjd för en gång skull.


Vissa kroppar är bara inte okej.






Hur kan man ens vara så perfekt?
Det är inte okej!

Take me away to a secret place.

Jag är så trött på allt. Mig själv, mina kläder, mitt hår, min kropp, min prestation i skolan, min lathet, min blogg.

Jag vet inte vad jag vill göra och vart jag vill ta vägen. Är så trött på att tänka. Det är det enda jag gör. Och kommer inte fram till något ändå. Saker känns meningslösa och tråkiga.  Allt känns så jobbigt.

Rihanna – Photographs - Chew Fu 35mm Fix 

Jag måste erkänna.

Denna dagens frukost blir varma mackor. Ovanligt va?
Hela denna veckan har varit samma måltider. Flingor, skollunch, äta nudlar till middag och varma mackor på kvällen. Varför då?
Jo, för jag är så kräsen. Maten här hemma brukar ofta innehålla tomater,svamp, bönor osv. Och jag äter hellre färdiga köttbullar och makaroner. Och jag är så trött på det. För jag har ingen matlust eller inget sug efter mat längre. Äter hellre frukt eller choklad.

För ett år sen hade jag tyckt att detta var underbart. Nu är det inte okej, jag vill ha tillbaka min matlust. Och jag ska skaffa mig viljan att våga testa nya smaker och äta saker jag aldrig tyckt om. Time to start my new life!


Ett gott skratt förlänger livet.

Men när man har kul går tiden fort?

Allt med miljön, tsunamin i Japan idag och alla dessa hot mot jorden. Snack om undergång 2012, vad ska man tro egentligen? Vi håller på att förstöra våran jord och jag är livrädd, haha. Det skrämmer mig lite när det är sol och vår och i nästa stund snöar det. Vad håller på att hända?

                                                
                                     Kvällens humor, haha. Har inget med texten att göra. Jag är trött och förvirrad.


It's nothing without you.

Jag vill kunna gå ut utan en stor vinterjacka. Jag vill ha solen i ansiktet och känna värmen. Jag vill bli brun och ha svensk sommar och ta kort på fina sommarängar. Jag vill äta glass och lyssna på sommarmusik. Jag vill vara påväg till Grekland och stanna där ett tag. Och jag vill sluta frysa.

Istället har vi istiden här. Rått och kallt, blött och halt, trist och grått..

SOMMAREN, JAG SAKNAR DEJ. KOM?

End of this story.

Förstår ingenting. Och det är väl inte meningen.
Är helt tom på ord, på tankar, snart på tårar också. Det är inte värt alla dessa tårar.

Förstår fortfarande ingenting och det gör ont. Det gör ont att inte veta varför det tog slut. Varför försvinner känslor på en vecka? Varför försvinner inte den jobbiga känslan och varför gör det så förbannat ont att stå ensam kvar? Jag vet inte.


-

                     

Svårt.

Just nu sitter jag i min säng helt utmattad. Har fått träningsvärk i benen och höfterna efter gymmet, två dagar senare. Känns sådär, kan knappt röra mig. Vill träna och känna mig nöjd. Vill röra min kropp och se resultat. Och det ska jag göra.

Jag blev helt plötsligt på dåligt humör efter mitt förra inlägg. Kan bero på att jag är trött och borde sova ut. Eller för att jag helt plötsligt känner mig helt ensam. Jag är så svår att förstå just nu att jag inte ens själv förstår.


TACK.

                 

                                                            Alla dessa fina kommentarer som trillar in gör mig så glad. :D

When the pieces don't fit anymore.

Har läst varenda blogg, kollat facebook var tredje minut och varit rastlös hela dagen. Har ingen lust att kolla film. Får inte gå ut. Kan knappt prata för rösten försvinner. Har ingen hunger. Vill inte vara med i denna äckliga leken kallad mitt liv. Jag förstör tills jag inte har någonting kvar. Jag är en ond människa.


Ska denna våren bli lika förjävlig som förra flyttar jag till mars.

Vad ska man säga?

Hur jag än gör och försöker så förstör jag det i slutändan. Jag är nog inte bara kallblodig utan oxå hjärtlös.

Bra start på 2011.

Fick ett bra avslut på den här helgen. Var tvungen att dra lite tidigare då sista bussen gick vid elva, men fick en trevlig promenad med Gustav till centrum.

Detta året har börjat så bra med massa kompiskvällar och träffa nytt folk. Mina vänner betyder så mycket, blir på så bra humör. Blir inte att man säger till sina vänner hur mycket dem betyder, men när man tänker efter hade man inte varit någonting utan dem. Vill tacka alla underbara människor i min närhet för att dem gör mitt liv så bra och för att mina dagar aldrig blir tråkiga med dem.






Alla människor är inte med på bilderna. Finns så otroligt många som betyder så mycket på olika sätt.

PAUS.

Vet inte hur jag ska må.

Två grymma människor.

Jag känner två otroligt sköna killar. Båda två gick i min gamla klass. Varenda gång man möter dem har dem stora smile på deras läppar och är alltid så positiva. Ingenting är omöjligt och allt tråkigt kan göras roligt. Även om dem brukar ha konstiga och galna idéer så är det så sjukt härligt att umgås med dem. Även om jag kan vara lite nere så blir mitt humör på topp när jag umgås med dem. Jonatan träffar jag inte så ofta, Martin stöter jag på i korridoren i skolan då och då. Jag måste säga att jag verkligen saknar min gamla klass och alla dessa galna saker. Ni är grymma Martin & Jonatan! :D


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0